Maria Lewis

Läs om mig

För mig är smycken mer än ädla metaller. Jag är intresserad av alla materials inneboende uttryck och egenskaper.

Jag använder gärna silver av rent praktiska skäl – det är ett utmärkt råmaterial, lätt att jobba med, relativt billigt och kommersiellt gångbart. Men jag har också en passion för det förmodat fula, föraktade och förbisedda, t.ex. konservburkar och cernitlera.

Jag vill att valet av material ska överraska, roa och oroa. Återvinning betyder dessutom att materialet redan har en historia; en berättelse som jag bara behöver bygga vidare på. Jag vill att det ska finnas en viss dissonans i det gör, eftersom jag ogillar det alltför strama och rena.

Produktionssmycken leker jag oftast fram. Jag har sällan en färdig idé om hur det ska se ut, utan provar mig fram med en teknik eller ett material. Jag är förtjust i mönster, upprepningar och visuella rytmer och det är lätt att se här.

Ibland är smycken också mer än smycken. Mina konstsmycken börjar alltid med innehållet, som blir helt styrande för den form det färdiga smycket sedan får. Här är nästan varje detalj uttänkt i förväg. Dessa arbeten är ofta rätt komplicerade, tidskrävande, och inte sällan en både fysisk och mental utmaning att genomföra.

Faktum är att jag har en tendens att krångla till det för mycket, så det är bra att det finns människor i min närhet som håller mig tillbaka…

Hursomhelst – i sina bästa stunder är mina smycken intelligenta, roliga, söta, uppkäftiga och respektlösa – som jag (i mina bästa stunder).